qvinnaneliisa

Min sista tid har varit fylld av förändringar och att låta allt nytt sätta sig. Men nu börjar allt kännas bra, kunderna strömmar in och jag är tacksamt lycklig varje dag jag går hem från jobbet. Fylls av kärlek till universum som har samverkat till att låta detta ta plats i mitt liv. Jag är också glad över att jag verkligen ges möjligheten att ge av hela min kompetens till de människor som söker min hjälp.
Nu ska jag ta itu med nästa förändringsprojekt vår flytt till landet. Vi har ju redan allt vi behöver där men en del saker och böcker ska ju med, så nu blir det till att sortera och prioritera klokt. Vi funderar på att ha "lägenhetsloppis" när vi tagit med allt vi vill ska. Här kommer att finnas två soffor, en "tjocktv" massor av böcker, gardiner och diverse annat.

Är det tillåtet att vara lycklig? Kan jag ösa ur mig hur underbart jag anser att mitt liv är just nu utan att andra människor tycker att jag förhäver mig.
För visst är det så att vi är i regel bättre på att stödja varandra i motgång än i medgång.
Att bidra till varandras öppenhet och utveckling, det gör vi genom att stödja varandra även när den andra parten är lycklig och fylld av glädje.
Ingen relation växer om båda parterna finns i den nedåtgående spiralen.
Ibland tror att bara vi tar på oss samma känslor av ex hopplöshet, frustration, så ger vi vårt stöd. Medans det i själva verket är precis tvärtom. Personen som mår dåligt vill ha energi från sin partner, för att lyfta sig uppåt på sin energispiral.
Ge det du vill ha........om du bara väntar på att få...så blir det tomt.

Så har jag klarat av min första veckan som egen företagare !!! Det har varit en helt fantastisk vecka fylld av massor av härliga människor som besökt min mottagning. Jag har arbetat många timmar men dagarna har bara rusat i väg. Att få arbeta med det som jag verkligen gillar och där jag känner att hela min kompetens får blomma ut känns helt underbart. I morgon har vi öppet hus så då kommer det ännu mera människor som vill träffa mig ;)
Söndagen blir min vilodag. Jag hoppas kunna lyfta näsan mot solen en stund och höra fåglarna kvittra i skogen.

Vilka strategier gör så att vi förändras? Är det omständigheterna som plötsligt blir rätt och du vågar ta sätta ner foten och ta steget. Eller är det att lidandet i din nuvarande situation nått botten och det bara finns en utväg och det är att byta inriktning.
Kan det vara så att du plötsligt tar det där beslutet som är grundat i hela dig, där varje fiber i din kropp vet att det här är det bästa beslutet. När beslutet är fattat så öppnar alla vägar upp och alla kuggar faller på plats. Precis så var det för mig, allt föll på plats. Exakt här och nu var jag, exakt där jag skulle vara.
En underbar känsla av samstämmighet med universum.